Har ni sett den här? 

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/samhalle/artikel_1021117.svd 

 Dum fråga, det är väl klart att ni gjort. Det är ju fler som läser SvD än som läser min lilla blogg. Intressant artikel ändå, jag ska hålla utkik efter boken när den kommer. Men det jag tänkte ta upp med det här inlägget är diskussionen som följer bland artikelns kommentarer. Givetvis håller de flesta med, ingen vill ju erkänna att man hör till de som skyller ifrån sig, och så finns den en liten klick som faktiskt skyller ifrån sig (och därmed indirekt erkänner att de hör till dem som  skyller ifrån sig). Men om man nu skyller ifrån sig så är man kanske inte särskilt känslig för sådan kritik eftersom man ändå har något att skylla på. Sen kan man ju tycka att Ann Heberlein sparkar in öppna dörrar också.

Men vem orkar egentligen sitta och föra en diskussion bland kommentarerna till en SvD-artikel? Själv diskuterar jag ofta på nätet, i diverse forum som berör mina hobbies och intresseområden, men där finns ordentliga trådar och registrerade användare, och jag kan enkel gå tillbaka och läsa gamla diskussioner för att hänga med i debatten. Bland kommentarerna ligger allt i en enda röra, och det finns redan 150 kommentarer. Och i morgon kommer hela diskussionen att vara glömd, i den mån man kan kalla det för diskussion. Och likadant är det med alla kontroversiella artiklar och blogginlägg. En massa inlägg på en gång och sedan - tystnad. Ingen möjlighet att nästa vecka "bumpa tråden". Och ingen som egentligen vill diskutera någon när det egna inlägget är skrivet. Hur orkar man lägga sin energi på något sådant?

Och så ska jag väl komma med mina åsikter om Heberleins bok också: Självklart är det ett problem att alla går runt och skyller ifrån sig. Då försvinner ju vi som verkligen är offer för åldersrasism, könsdiskriminering, religiös dogmatism och nepotism i mängden. Inte fan är det mitt fel att ingen fattar att det inte är mitt fel.