Gymnasieskolan ska stramas upp, och dagens snårskog av lokala program och kurser ska rensas...med manchete!

Och det var verkligen på tiden, artikeln kan ni läsa här:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=756368

Den nuvarande gymnasieskolan verkar vara uppbyggd kring en benhård tro på att skolan i sig är välgörande för eleverna, och att det enda viktiga är att eleverna går dit om dagarna, oavsett vad de gör där. Att läsa in en grundläggande behörighet till högskolan verkar också vara viktigt, så att man kan åtnjuta en utbildningsinstitutions välgörande inverkan i ytterligare fem-sex år innan det är dags att bekymra sig om arbetslivet.

Men vad är egentligen meningen med det? Det är ju en fin tanke att alla ska få studera något de är intresserade av, men studierna måste leda framåt. Att ägna sig åt en hobby kan man göra på fritiden, på egen bekostnad.

Dessutom ska kraven för att ta sig in på gymnasiet ska höjas, mer om detta här:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1041511.svd

Enligt försalget ska godkänt krävas i tolv av sexton ämnen för studieförberedande program och åtta av sexton ämnen för yrkesförberedande program. Det är också ett steg i rätt riktning mot en riktig gymnasieskola. Ärligt talat, ska tre godkända ämnen av sexton räcka efter nio år i grundskolan? Tillsammans med ett avskaffande av IV-programmet och införandet av ett extra år i grundskolan för de som behöver kan de här ökade kraven se till att elever faktiskt får den hjälp de behöver i stället för att placeras i en skola som anses fylla sitt syfte bara eleverna går dit.

Men som vanligt går de borgeliga politikerna till överdrift när de ska genomföra något. Det individuella valet som finns i alla gymnasieprogram ska minskas får 300 till 200 poäng (ett gymnasiepoäng motsvaras av en studietimme). Vad är egentligen meningen med det? Så länge de kurser som är valbara leder framåt så är 100 studetimmar inte så mycket att bråka om. 

Sammantaget är det här en reform som behövs. Syftet med utbildning är att förbereda eleverna för det kommande arbetslivet och livet som samhällsmedborgare. Om det är intressant och roligt är det en bonus, men allt kan inte byggas upp kring elevernas intressen och önskemål.

Har ni sett den här? 

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/samhalle/artikel_1021117.svd 

 Dum fråga, det är väl klart att ni gjort. Det är ju fler som läser SvD än som läser min lilla blogg. Intressant artikel ändå, jag ska hålla utkik efter boken när den kommer. Men det jag tänkte ta upp med det här inlägget är diskussionen som följer bland artikelns kommentarer. Givetvis håller de flesta med, ingen vill ju erkänna att man hör till de som skyller ifrån sig, och så finns den en liten klick som faktiskt skyller ifrån sig (och därmed indirekt erkänner att de hör till dem som  skyller ifrån sig). Men om man nu skyller ifrån sig så är man kanske inte särskilt känslig för sådan kritik eftersom man ändå har något att skylla på. Sen kan man ju tycka att Ann Heberlein sparkar in öppna dörrar också.

Men vem orkar egentligen sitta och föra en diskussion bland kommentarerna till en SvD-artikel? Själv diskuterar jag ofta på nätet, i diverse forum som berör mina hobbies och intresseområden, men där finns ordentliga trådar och registrerade användare, och jag kan enkel gå tillbaka och läsa gamla diskussioner för att hänga med i debatten. Bland kommentarerna ligger allt i en enda röra, och det finns redan 150 kommentarer. Och i morgon kommer hela diskussionen att vara glömd, i den mån man kan kalla det för diskussion. Och likadant är det med alla kontroversiella artiklar och blogginlägg. En massa inlägg på en gång och sedan - tystnad. Ingen möjlighet att nästa vecka "bumpa tråden". Och ingen som egentligen vill diskutera någon när det egna inlägget är skrivet. Hur orkar man lägga sin energi på något sådant?

Och så ska jag väl komma med mina åsikter om Heberleins bok också: Självklart är det ett problem att alla går runt och skyller ifrån sig. Då försvinner ju vi som verkligen är offer för åldersrasism, könsdiskriminering, religiös dogmatism och nepotism i mängden. Inte fan är det mitt fel att ingen fattar att det inte är mitt fel.

Någon stjärna på Aftonbladet påstår sig ha blivit "lurad" av några "miljöblåsningar"!

http://www.aftonbladet.se/klimathotet/article2066831.ab

 Ursäkta den något sarkastiska inledningen, den som orkar läsa förbi den braskande rubriken finner en hyfsat informativ artikel som kort och klart reder ut tre vanliga missuppfattningar i miljöfrågor. Det jag vill sätta fingret på genom att ta upp artikeln är den extrema polarisering som uppstår så fort någon etablerad "sanning" visar sig ha brister.

Om de anläggning som rötar matavfall till biogas inte kan hantera den nedbrytbara plastpåsen så är den en "bluff"

Om det finns tåg som körs på el från koleldade kraftverk så är det bättre att ta flyget.

Om ett glas rödvin om dagen kan vara nyttigt så ska man "supa sig frisk"

Och så vidare...även om en normal, vuxen, kritiskt tänkande människa inser att ALLA sanningar har sina brister, att allt under vissa förutsättningar kan vara både bra och dåligt. De absoluta sanningar som avslöjas som "blåsningar" är i de flesta fall skapade av samma medier som avslöjar dem.

Men låt dem hålla på. Glöm bara inte att ta reda på fakta innan du tar något för givet. Inte ens den nedbrytbara platskassen är fri från fläckar.

Apropå ingenting: Ett symptom på bisarr varumärkeshysteri.

 Kinesiska "ölhälare" för förfalskat Carlsberg genom att tappa över lokalproducerad öl på Carlsbergflaskor. Det bisarra i historien är att man även värmt upp ölet för att få det att tappa smak och bli mer likt "de smakfattigare, utländska ölen". Där ser man, märket betyder allt!

Och Carlsberg är probably not the best beer in the world.

Läs hela artikeln här: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=753005